Hur blir en fredagskänsla till?

Jag sitter med en kopp te och funderar över hur jag på bästa sätt kan se till att när dagen går mot sitt slut, kan säga ”vilken underbar fredagskänsla jag har haft idag”. Det är inte alltid lika lätt att känna fredagskänslan som det är att säga ”idag är det fredag”. För vem som helst kan säga rätt veckonamn på rätt veckodag, förhoppningsvis. För en del betyder fredag veckans sista arbets- eller skoldag, kanske en middag med hela familjen samlad, träffa vänner, utgång eller varför inte träning klockan halv 8 när solen gått och stjärnhimlen brett ut sig.

Jag har fått en bra början på denna fredag och vägen till min fredagskänsla. Kvar över sju ringde alarmet och efter en halvtimmes slumring under mitt stora, varma täcket gick jag upp och gjorde mig i ordning för att skjutsa en vän till sjukhuset, till våran lagläkare. Jag gillar att vara uppe tidigt och se hur ett ljud- och folklöst landskap förvandlas till dånande ljud från trafik och människor i rörelse. Väl hemma har jag hängt upp en maskin tvätt på balkongen, plockat in disken och nu sitter jag med min röda kopp som värms upp av ett te med smak av granatäpple. Solen tittar in under gardinerna och runt lunchtid ska gardiner sys hos fina Marita och Janne i Agia Napa.

Varför vill vi alltid ha det vi inte har? När blir vi nöjda? När jag kollade i kylskåpet tidigare idag för att se hur min fredagsfrukost skulle se ut hittade jag allt annat än vad jag var sugen på. Istället för omelett eller cornflakes som jag hade tillgång till ville jag istället ha fil eller macka. Jag saknar fil och vaniljyoghurt, jag saknar hönökaka, leverpastej och hushållsost. En fredagskänsla finner jag mer av i Sverige än vad jag gör här på Cypern. Inte för att fil, youghurt, hönökaka, leverpastej eller ost är en fredagsfrukost för mig i Sverige men tillgångarna till en fredagskänsla är fler i Sverige. Speciellt när jag inte är där. Och nu tillbaka till viljan att ha det vi inte har och att vara nöjd. Men att vara nöjd kan till viss del hindrar oss att gå framåt. Jag säger inte att vi inte ska vara nöjd med det vi har, utan det är precis vad vi ska vara. Att stanna upp, se oss omkring och inse vilka vi är, vad vi har, vad vi har byggt upp, vill förhoppningsvis ge dig känslan av nöjdhet. Var människa i sig är unik och ingen kan ta det ifrån oss. Men det får inte hindra oss att fortsätta nå nya mål, nya drömmar. Det får inte mätta ut oss i mån om att vandra framåt istället för att gå bakåt eller renat av fastna i något som klibbar sig fast och inte ger med sig. Var nöjd med den du är, med vad du har och människorna runt omkring dig. Men kom ihåg att drömmar är till för att förverkligas. Små som stora.

(Ingen ger dig makt, du tar den)