Let it rain over me

Vart enda steg sattes i en vattenpöl, var enda droppen träffade kroppen som en nål. Skorna fylldes med vatten, och för att vara användbara på gymmet i morgon så behöver dom värmen från hårtorken. Kläderna blev så blöta att om dom kommit från tvättmaskinen så hade man trott att dom inte centrifigerats. Om jag hade haft mamma i närheten så hade kläderna fått åka av utanför, för varje steg jag tog droppades vatten och blev till en vattenpöl.

Ena sträckan hade jag motvind från vänster, andra sträckan medvind, tredje motvind från höger och sista biten hem till lägenheten blåste regnet rakt emot mig. Jag sprang i en cirkel och även om det är storm ute så kändes varje steg lätt, som att jag flög ett extra steg så varje steg blev dubbelt, lika lätt som det gick på gymmet tidigare under kvällen. Den friska luften fylld med syre gjorde det lättare att andas och trotsade den kalla vinden som försökte trycka sig ner i luftstrupen för varje andetag som togs.

Men att komma fram till dörren och vara helt slut, fylld med vatten, kläder som väger ton och med fötterna i två fotbad är oslagbart. Jag hade tryckt på värmeknappen till duschvattnet, lagt fram varma kläder, bäddat rent sängen, filten framme och tekannan framtagen. Allt i förberedande syfte för att få tillbaka kroppsvärmen som stormen skulle ta.

Tankarna rensades och jag fick njuta till den underbar känslan av att springa i ett regn, ett regn som för kvällen betydde frihet, början på något nytt.

(Ingen ger dig makt, du tar den)